Idag tog jag en springtur för att hämta lite påskris och drog mig mot Skatås-området. Jag har aldrig varit i Skatås-skogarna tidigare men det kommer bli fler gånger. Många motionsslingor, elljusspår och stigar. Det kändes så härligt och befriande att vara i naturen och i skogen, bland träd, krvistar, gräs och hav av vitsippor. Jag förstår nu min mors saknad av vitsippor vart år, hon som är uppväxt med det men i VB finns det ju inga vitsippor. En södersluttning jag passerade var helt vit-prickig, häftigt. 

 

Att visitas i skog och natur har jag gjort sedan jag inte ens kunde gå. Under min uppväxt har jag inte reflekterat över att vara ute i skog och markt, det har bara varit en sådan självklarhet, man bara gör det för det är sådant man gör. Det är en självklarhet och det är egentligen inte förän jag blivit äldre som jag verkligen uppskattar att det är så självklart för mig. Det är sedan jag bott i storstäder, Oslo och nu i Göteborg, som jag inser att jag saknar att ha naturen så nära till hands. Därför var det idag en sådan härlig känsla att se kvistar och träd och inte några hus som skymtade bakom. 

 

Naturen är som havet för mig, jag måste ha det nära, det är livsviktigt och ger mig en känsla av frihet.