Att titta på folk på Gare de Lyon, äta en panini vid La Seine och åka TGV rakt ner genom halva Frankrike, till en stad som ligger mig varmt om hjärtat. Där få känna sig lite hemma och hitta på gatorna. Äta pain au chocolat och nekatiner och njuta av solen och värmen. Den härliga värmen som inte hunnit genomtränga in i märg och ben och göra huvuden svaga och osande. Att ge sig på franskan. Att bada i salt vatten och stoppa fötterna i för het sand. Det var starten på resan som jag och mina kumpaner hade framför oss. Montpellier var sig trots allt likt, och den lugna, varma och vänliga stämningen fanns kvar bland de trevliga stengatorna. 

 

Att sedan hoppa på tåget som tuffade genom åkrar och ängar, förbi berg och mot de blåaste av hav, genom revieran, den franska, de flotta kvarteren, till en stad alldeles brevid det blåaste av blå. Nice. Som i härligt. Staden Nice. Att möta upp vår sista länk. Att gänget samlades. Cyklister från hela världen passerade vårt hotell medan vi var på framfart i stan. Tour de France hade anhalt i byn. Att äta musslor och dricka drinkar. Att låta solen bränna en lite på ryggen, att bada i det varma blå och graciöst skölja en upp på den steniga stranden. Att bli berusad av sol och varmt rosé på playan. Att äta en magnifikt god och trevlig middag i en mysig och smal gata. 

 

Att vandra gator och trappor upp, upp, upp i den varmaste av temperaturer. Att kasta sig i det mest svalkande av hav. Att simma. I medelhavet. Att känna sig malplacerad i ett land. Att ooh'a och aah'a över bilar och båtar långt över medelklassens medelmåttiga månadslöner. Att vara svettig i platta sandaler bland Diormärkta stilettobeklädda fötter. Att gå på upptäcktsfärd i värme som en nord-bo knappt tål. Fabulösa utsikter, intressanta grottväggar. Att svalka sig i hotellpoolen och läsa i skuggan. Att klä upp sig, ta på sig rött läppstift och ha en fantastiskt trevlig kväll i Monte Carlo med världsmästerskap i fyrverkerier och en visit på det omtalade casiont. 

 

Att trängas på ett tåg med väskor och svettiga italienare. Bära väskor och byta tåg. Att uppskatta en egen plats på tåget. Att se värmedimma. Att äta hotellfrukost. Att gå på marknad. Små diversebodar med charmigt och trasigt. Titta ut över en stad. I Toscana. Firenze, Florence. Att lära sig hitta i en stad, i en stad i vilken man aldrig tidigare satt sin fot. Att äta god mat, goda kolhydrater, pasta i pastans hemland, pizza i pizzans hemland, glass i glassens mecka. Att ta siesta. 

 

Att passera solrosfält och tunnlar i Italien. Att rulla in i en huvudstad. En historisk historiestad. Att åka metro. Att besöka det minsta av länder, i ett annat. Religion, historia, konst. Att leta wifi i den rätta vinkelvrån. Att lyssna på konsert ute i gatan. Att äta kex och ost och kex. Och lite mera kex. Att spela kort. Att gå i uråldiga spår och konstruktioner, känna historiens vingslag. Att passera tusentals köande turister. Att passera väskförsäljare. Att läsa karta. Att kasta ett mynt och önska sig. Att strosa gator i europa. I Rom. 

 

Att älska solen. Att gilla värme. Att hata värme. Att älska skugga. Att bli solkysst. Att svettas. 

 

Att uppleva. Nytt. Att lära sig nya ord, att möta människor, kulturer, mat, historia.

 

Att resa. 

 

Att ha roligt.