Nämen hejsan! Sommaren är inte slut än. Innan dess måste jag äta mera glass. Jag har ätit oförskämt lite glass denna sommar. Man SKA äta glass på sommar'n. 

 

Men att hösten kommer, när den nu gör det, känns, ja faktiskt, bra. Detta är en ny känsla. Jag tror aldrig någonsin förut att jag har sett fram emot att hösten anländer. När den väl är kommen kan jag uppskatta den men sensommaren är mest förknippat av en ångest-inför-hösten-känsla hos mig. Jag längtar efter att ta på sig underställ och reflex och sticka ut o springa i mörka, smått kyliga och blöta oktoberkvällar, bland färgglada och fuktiga lönnlöv. Jag ser fram emot att starta upp ett nytt stickprojekt. Jag ser fram emot stora mjuka halsdukar och massa (mer) te-drickande. Jag ser också fram emot julruschen på jobbet, ja faktiskt längtar jag till och med. Galet men roligt kommer det bli. Jag ser fram emot små utflykter och 50-års kalas. Och jag ser fram emot Olskroken!!

 

Som sagt, sommaren är ännu inte slut. Fortfarande har vi sol och värme och det är ju härligt som bara den! Den senaste tiden, sedan vi sist hördes, har jag festivalat i Slottsskogen, skärgårdssightsat på hav och öar, ätit köttbullar och garlic-mash. 

Jag har spenderat en hotellnatt (inkl. stor frukostbuffé!!) på Arlanda, Sky City. SAS betalar. Då flyget från Landvetter blev too försenat. Tids nog landade jag på Falkmar och blev upphämtad av littlebrother. Jag har alltså spenderat en kort och intensiv långhelg i älskade Skellefteå. En kort, intersiv men SÅ VÄRD långhelg. Hängt med fina familjen, farmor och vännerna. Avan. Cyklat. Jazzat. Dansat. Till och med ätit sturströmming och ja, det är inte så dumt ändå.

Jag har jobbat som ett djur. Till helgen är jag, believe it or not, ledig både lördag och söndag. Gläder mig till vad som komma bli en riktigt trevlig helg med norrlandskänsla på västkusten. 

 

Sedan har jag, förhoppningsvis fortsättningsvis också, fått en blodig tand för löpning. Långt och lugnt är min melodi! Igår var jag ute på en lång runda. (Superbra med Sommarprat i lurarna både för promenader och springturer. Däremot inte så superbra för andningsförmågan då Martin Schibbye pratar om sitt möte med sin far efter frigivningen från fängelset.) Jag var så himla glad och nöjd när jag kom i mål och det visade sig att jag sprungit 8km utan att stannat av en enda gång! Detta gav motivation! Jag hoppas att min attityd mot tråkigaste-av-allt-heten mot löpning kan bättra sig. Det får ta tid men låt oss säga att jag tycker att det är iaf ganska roligt att vara ute o springa till nästa sommar. Jag gapar efter mycket, men kanske hälften kan jag vinna då då. Nämen alltså, friska oktoberkvällar, bring 'em!