Hej gänget. Jag lever. Det har som varit fullt upp den senaste tiden. Oslo-tur, börjat på jobbet, besöka av mor och far och besök av Malin som mellanlandade här på sin väg norr. Fika och jazz och gomiddag och shopping och prat och skratt. Och sedan ännu mera jobb och vardagslyx med en tåg-tur till Kungsbacka och gomiddag där.

 

Det regnar varje dag. Det ser så lovande ut på morgonen, att dagen skall bjuda på fint och klart höstväder. Men sover Dolly Parton på rygg? Lika säkert faller dropparna från den grå Göteborgshimmelen då eftermiddagen faller på.

 

Några lugna dagar väntar, samt långhelg som verkar bli suverän. Sedan en fulladdad arbetsvecka och alldeles snart är det dags att återigen packa ner sitt pick och pack i den orangea stora resväskan och den blå stora bagen. Det blir hoppande hit och dit och ni anar inte hur mycket jag verkligen längtar efter en alldeles egen finfin lägenhet. Jag har sagt det förut, säger det igen.

 

Och tiden, den går som bekant fort. Snart är det december och adventstid och jullrusch. Hips vips sitter man i Kåge och käkar knäck och har matkoma efter julbordet.

 

Men jag mår bra och är glad att jobba. Däremot blir man ganska slut efter långa dagar och det är endast tid för att laga middag och ta igen sig på soffan då man kommer hem. Men kul är det. Jag är inne i den (numera klassiska?) dåliga-träningsperioden-på-hösten vilket jag inte alls gillar. Det knakar och knäcker en del i rygg och nacke på grund av det. Längtar att träna på riktigt. Motivationen för att sticka ut och springa är det väl så att säga sisådär med. Promenader och frisk luft, gärna! Men jag vill gå till ett center och träna! Träningsklasser och sånt, till och med att jag – Elin Maria Johansson – VILL gå på gym och träna i maskiner. Inget jag kan skylla ifrån mig på, det hänger bara på mig själv. Vill man så kan man. Och jag vill ju, väldigt mycket gärna, så det är bara att göra det. Tänk Elixia-formen, dit ska vi tillbaka.

 

Och grattis på fars dag bästa pappa!