Idag är det den sista dagen i år 2010s första månad. År 2010s januari. Tiden går alltid så himla fort nuförtiden och det känns inte riktigt som att det är 2010 helt än. År 2009 ligger fortfarande färskt i minnet och därför tänkte jag att det kunde vara på sin plats att minnas musikhändelser från fjolåret, innan det känns för sent..

Jag kommer ihåg

Årets sommarplåga, Svennebanan med Promoe. Jag kommer ihåg första gången jag hörde den. Det var den 11/6. För den dagen var en speciell dag, den dagen tog jag studenten! Vi åkte på vår skrinda genom vårt kära Skellhell och brölade sånger och informerade alla om att vi har tagit studenten och fy fan vad vi är bra! Men andra härliga dängor också, bland annat var det då några som började tralla på Svennebanan, svennebanan, svennebanan....  Lite senare på sommaren, i slutet av juli, åkte vi ett gäng till vår grannstad i norr - Piteå, på PDOL (=Piteå Dansar Och Ler). Den dagen vi var där var det sjukt bra artister så vi sprang mest emellan alla vi ville se. Promoe var en av artisterna och såklart körde de ju Svennebanan i slutskedet av framträdandet. Det var proppat med folk och trång och varmt men det var sjukt bra stämmning. Alla hoppade och sjöng med, ända längst bak i folkhavet. Stämning.

Spotify. Ändå en bra uppfinning! Under 2009 var det otaliga debatter om nedladdningsfrågan. Jag tycker spotify är superbra, man kan hitta det mesta där (dock inte The Beatles) och det är så enkelt att hitta sin favvolåt. Toppen för det.

Förståss minns jag Michael Jacksons död. Jag var på väg till jobbet och stod och väntade vi ett övergångsställ när jag hörde det, lyssnade på radio i mobilen. VA?! var min reaktion. Oväntat. Jag var/är inget hysteriskt fan av MJ och lyssnade inte allt för mycket på honom men gillade hans musik, och han har liksom alltid funnits i kändis/artistvärlden. Tyvärr måste jag erkänna att jag har börjat lyssna på honom mer sedan han gick bort. Bra att jag har börjat lyssna mer på hans musik för den är ju bra och han har skrivit många kloka texter, men tyvärr att jag har utökat lyssnandet sedan han död, liksom att det blev ju så himla uppmärksammat och då kommer man på att hans musik är ju faktiskt bra. Varför är det så? (med andra liknande händelser också).

Trästockfestivalen är ju alltid en höjdpunkt på sommaren. Helt fantastiskt bra är Trästock. Det är underbar stämning och man hittar alltid nåt bra band/artist man gillar och som man kanske inte ens visst fanns innan. (2009 såg ca 10 000 Michael Whie spela på fredagskvällen och ca 6000 såg när Veronica Maggio uppträdde på lördagen, det säger sig självt.) Längtar redan till nästa upplaga. På 2009års Trästock upptäckte jag speciellt Florence Valentin. Hade hört talas om de, tidigare men inte direkt lyssnat på dem tidigare. De skulle också till PDOL så jag tänkte att på Trästock skulle jag lyssna in mig på dem så kanske jag hade nåt mer att se  fram emot på PDOL. Och det fick jag. De var superbra och det underbara vädret gjorde det inte sämre. Så i Piteå fick jag se dem igen, men jag tycker att spelningen på Trästock var betydligt bättre, även fast jag rörde Love Antells hand på spelningen i Piteå.

Markus Krunegård gav ut två album på samma dag i oktober 2009. Har faktiskt sett honom live. På Nocks i Skell. I december 2008. Det var bra. Krunegård är ingen storfavorit hos mig, men absolut helt ok! Av de två låtarna man hör allt som oftast nuförtiden, Hollywoos Hills och Hela livet är ett disco, tycker jag Hela livet är ett disco är vassare.

I slutet av oktober var jag och mor på jazzfestivalen i Umeå. Vi åkte dit då far och bror åkte till London på fotbollsresa med några andra fäder+söner. Det var mycket att se och vi utnyttjade verkligen våra jazzpass ordentligt. Lyssnade på många olika stilar, mycket att digga fanns det. Bäst var Fristad, Thus Owls och Blood sweat and tears.

Förståss minns jag en av de musikaliska höjdpunkterna från mitt 2009. Något jag peppat för månader i förväg. Att se Timbuktu, Jason Diakité, live. Även detta på PDOL. (PDOL höll hög klass detta år tycker jag, eller musikmässigt gör det väldigt ofta det. Skellefteå - se och lär av Piteå). Det var för denna liveakt vi skulle åka till Piteå in the first place. Jag visste att det skulle bli trångt, visste att det skulle vara varmt, visste att man skulle få sticka ut armbågarna. Men oj vad det var värt det för att stå långt fram. Och några brevid var faktiskt ruskigt snälla. Timbuktu och Damn! ägde. Vilken stämning, vilken musik. Så bra, så bra.


Finns säkert mer att säga om musikåret 2009 (som jag inte kommer på just nu, får väl återkomma om det är nåt viktigt jag har glömt), men nu får det räcka för tillfället. Jag hoppas verkligen 2010 kommer att bjuda på många musikaliska minnen och framförallt nya upptäckter.

Vad minns du av ditt musikår 2009? Berätta!