Lervälling. Tältcamping med skrikande grannar och unken tältlukt och fuktig sovsäck. Coverseskor, tupperat hår, svartsminkade ögon. Gräsmattor. Packa bilen eller ta tåget eller bussen. Till småstaden som under drygt tre dagar ökar i befolkningsmängd med hundrafemtio procent. Solglasögonen är på. Julisolen ligger på.

Tagga. Armbandet knäpps fast och kommer hänga runt handleden som en idenifiering de kommande dagarna, och lär sitta kvar i flera månader sedan också. Som ett uppvisande och minne. Jag var där.
Välkommen in. Nu kör vi!

Musiken dånar ur högtalarna. Den ökar och ökar. Svettiga artister, galna åskådare. Säkerhetsstängsel. Bandelroller och flaggor vajar över publikhavet. Släpp loss. Plugga in de gula skumgummipropparna, tänk sunt: öronen ska hålla i flera dagar, vill helst komma härifrån utan diagnos tinnitus och här ska det njutas av örongodis, nya och gamla favoriter. Släpp loss och häng med. Publikhavet gungar, upp och ner hoppar det. Jag med. Kom igen det är konsert, släpp loss och digga med. Konserterna avöser varandra, (inklusive extranummer!), svettiga artister lämnar scenen. Osvettiga artister kommer in på scenen, och lämnar drygt en timme senare scenen - svettiga. Så går kvällen. Musik, musik, lera, skrikande fans... Solen går ner och det bär av mot campingen, festivalcampingen. Kryper in i tälet och i ner i en fuktig sovsäck försker man få lite sömn, några timmar i alla fall. Utanför efterfestar några skrikande campinggrannar med kall korvgröt och ljummen lättöl. Försöker somna, en timme går, snälla var liite tystare!!, en och en halv timme går..nästan två.. nä, nu får det vara nog! Hit med en sked korvgröt och en ljummen öl! Här blir det ingen sömn, det är ett som är säkert. Nu har jag försökt, kan lika gärna powernapa sen.

Ny dag. Nya konserter. Solen värmer. På med solglasögonen och de leriga conversen. Ny kväll. Ny natt med skrikande campinggrannar. Dagarna går.

Dagarna är över. Tältet packas i hop och luktar efter dessa dagar ännu mer tält. Den fuktiga sovsäcken knölas ner i påsen, måste komma ihåg att ta ur den så den inte möglar.., conversen är lerigare än någonsin. Packningen slängs in i bilen. Bilradion dras igång, bandet från föregående kvälls senaste skiva. Hemväg. Armbandet hänger fortfarande med runt handleden. Hem och vila. Om några veckor är det dags igen. Nya, och samma, uppträdanden. Nytt armband på handleden.


Detta har jag personligen aldrig varit med om, (visst har jag upplevt festivaler men inte med festivalcamping och hela köret) men så ser en festival ut i mina ögon. Klassiker. Inte så glamoröst, väldigt primitivt, men framförallt med bra musik och en trevlig upplevelse. Jag tycker inte om att sova i tält, och vill väl helst sova på nätterna.. Men jag älskar musik och på en festival kan man få se så mycket nytt och bra under en kort och intensiv period. Och stämningen. I sommar ska det nog ändå bli ett festivalbesök på annan ort. Förmodligen Borlänge. Peace and Love. Mando Diao kommer och nu vill jag verkligen se dem, jag längtar efter det! Och sen massa andra härliga preformances.

musikej 2010-03-24