Jag mötte en grabb på promenaden. Han gapade och mimade stort till musiken han lyssnade på.
Oj vad han mimade stort, tänkte jag och drog lite på smilbanden.
Jag går två meter till och tänker.. ehh, ska inte säga så mycket. Inget alls. Jag trooor att jag exakt som honom mimade till min musik.

Vem gör inte det egentligen? Han och jag står nog inte ut speciellt mycket ur mängden med vårt mimande. Vi fortsätter att mima tror jag minsann.