Lillan: Du Staffan, vet du mycket? Jag menar, eftersom att du är så gammal?
Staffan: tjaa., man lär sig nåt nytt varje år. Ibland får man lära sig hur det känns att bli klämd bakom en dörr och ibland får man lära sig hur fort en familj kan simma över valgraven.. 

-------------
Lillan: Du pappa, jag behöver ett ögonmått och en synvikel, vet du vart dom ligger?
Leif: Jaha, ett ögonmått och en synvinkel? det där känner jag igen. Det var en fysiklärare som sa till mig att hämta sånadär en gång, ja jag hade väl pratat lite mycket eller trixat på lektionen eller nåt. Iallfall så skickade han mig till vaktmästarn och när jag kom dit sa han att jag skulle gå till träslöjden och fråga föreståndaren där. Men, när jag kom dit sa han att jag var dum...i huvet. Vet du vad han sa? det finns inget verktyg som heter synvinkel och ögonmått är ett mått man tar med sina egna ögon. Då förstod jag att jag hade blivit lurad.
Lillan: Lurad? Har jag också blivit det då? Varför det?
Lief: För att dom inte finns.
Lillan: Men Jean sa ju att..
Leif: Jan? Vem e Jan?

--------------
Jean: Staffan! Du skulle ju hålla ungarna borta sa vi ju.
Staffan: Det är inte så lätt, de gick åt var sitt håll, jag kan ju inte dela på mig.
Jean: Kan du inte?!
Staffan: Nej, jag får så ont i höfterna då.

--------------
Staffan: Nuu vet jag vad jag vill ha!
Ivar: Bra! Vad vill du ha allra mest i hela, hela världen?
Staffan: Ostkaka!

--------------