Melitta: Är ni med? Ni måste skrika om ni ser nåt!
Lillan: Ser vaddå?
Melitta: Spöken såklart. Jag såg dom i natt. En var i rustningen och en käkade lussebulle.
Ivar: Staffan?
Melitta: Staffan? Heter han så?
Ivar: Nä.. jag menar.....
Lillan: .. "Staffan var en ställedräng vi tackom nu så gärna..".

------------
Lillan, Ivar och Melitta ska lussa för mor och far och har fått sällskap..

Astrid: Är de inte härliga?
Leif: Jo. Men är dom inte för många?
Astrid: Vad menar du? Skulle vi ha för många barn?

--------------
Ivar: Din kompis har varit borta rätt länge nu.
Astrid: Säg inte att toadörren har gått i bakås igen. Leif du kan väl gå och titta efter?
Tjuv 2: Nej! Det behövs inte. Han brukar ta tid på sig. Han blåsa är helt enorm, det kan ta timmar att tömma den. Ibland får han stå där nätter och dagar.
Ivar: Jamen hur ska du ha det egentligen? Nyss sa du ju att hans blåsa var väldigt, väldigt liten.
Tjuv 2: Jaa visst är märkligt? Ena sekunden är den stor och så vips så är den liten. Han blåsa är ett helt mysterium.

---------------